Hej igen alla.
Nu på fredag den 14/10 är det dags för begravningen av våran älskade far och morfar kan ja få säga. Jag födde den 27/9 kl 08:56 en dotter som jag med stolthet har döpt till Alba Jane Nancy Ohlin. Alba efter en film och efter en väldigt god vän till mig som alltid finns vid min sida och det är ju min hund Albin. =) Jane efter min far eftersom han hette Jan kan ja skriva. Nancy efter min mor och Ohlin efter far min också. Ja hade hoppats på att han fått sett henne innan han gått bort men tror det hade tagit för hårt på honom att få se henne så det va nog bättre att han inte hann med det. Men han har sett henne ändå och vakar över henne.
Bilder kan ja säga kommer efter begravningen.
Tack så mycket för alla kommentarer.
Tänker på alla som läst min blogg. Och alla som har det svårt och har nära och kära som är sjuka.
Kommer som sagt ett inlägg till innan ja är klar här =)
Ta hand om er alla nu där ute så hörs vi här snart igen.
Kram
Skriva av mig ang: den 16 aug.
Hörde mobilen ringde tänkte att det är inte sant (kl 01:14 ringde mobilen). Kollade såg att det va styvmamma som ringde. Hjärtat krampade, och tankarna malde innan ja svarade 5 sek efter. Kan säga att det va så mycket tankar som for omkring i huvudet dom få sekunderna. Hon sa - Susan, pappa död, pappa inte andas. Ja fick panik och tårarna rann nedför kinderna. Sa till henne att vi kommer.. Jag trodde inte att ja kunde bli så upprörd. Ringde Kim yngsta brorsan och sen äldsta Stoffen. Jag va så upprörd att ja inte riktigt minns va ja sa till dom mer än att pappa är död. Höll samtidigt på att klä på mig och ändå försöka lugna ned mig eftersom ja hade haft "träningsvärkar" påvägen hem från pappa. Vi va klara att åka härifrån ca 5 min efter samtalet. Vi åkte hemifrån och ja bannade mig för att ja åkte hem överhuvudtaget.. Kände mig rädd och ringde till ALS och frågade va man skulle göra nu. Dom sa att ring 112 och gjorde det och det va redan larm om pappa då så dom va påväg dit. Mamma och ja möter akutbilen och brandkåren påvägen upp till pappa. Mamma lägger sig bakom och kommer samtidigt dit.
Kommer upp samtidigt till pappas lägenhet. Minns hur upprörd ja va då. Ångest och allt kom inpå en. Kommer in i lägenheten ser pappa ligga där, den blicken han hade och hur han låg kommer förfölja mig hela mitt liv. Min starka och älskade pappa som bara låg där hela stilla. Akutpersonalen löft upp honom till rätta i sängen och kände efter pulsen och sa åt brandkårs killarna att dom kunde åka iväg eftersom han va död. Dom bad även att säga åt ambulansen att dom inte behövde komma eftersom det är bårbilen som ska komma istället. Farbror kom pappas äldsta bror, sen ringde ja Kim och sa att pappa är död. Det Kim skrek va FAN. Han sa att han snart va där och så la vi på. Pratade lite med akutpersonalen som va där. Dom berättade hur det skulle gå till, först kommer det en jourläkare som måste dödsförklara pappa och sen ringer han bårbilen som sen kommer mellan 1-3 tim. Minns Kims ögon den natten när han kom upp till pappa dom ögonen som verkligen va förtvivlade blev så sorgsna när han såg pappa. Kim gick fram till pappa och tog på kinden och sen på axeln. Ja satt på soffan brevid pappa. Ja led så med Kim när ja såg hur ont han hade. Jourläkaren kom och dödsförklarade pappa och sen så frågade han om han skulle ringa bårbilen och vi sa att gör det eftersom det skulle ta tid innan dom kom. Vi hade ju Stoffen kvar som skulle komma. Stoffen va sist på plats, han hade åkt hjullastare från kungsängen som typ max gör 45. Stackarn han hade kört mot rött och polisen stannat honom och han sa att han måste till pappa innan dom hämtar honom. Dom hade väl hört larmet om den döda mannen i lägenheten där Stoffen sa att han skulle till. Dom sa att Stoffen skulle parkera maskinen och så skjutsade dom honom till lägenheten. Va väldigt snälla poliser, men när Stoffen kom upp så såg man att han varit ledsen och ja blev mer och mer ledsen när ja ser hur mina bröder tar detta. Bårbilen kom redan inom 1 timme, det va hemskt att se dom kommer med den kalla båren. Se hur dom la pappa där och sen la över filt och sen spände fast honom. Den stora och starka kroppen som blivit så liten och tunn.
Jag, Kim och Stoffen följde med dom ned för att komma ut. Vi såg dom lastade in och sen åkte iväg. Sen satt vi kvar ute i ja 1 timme om inte mer och pratade.
Kom hem runt 06 och sov 2 ½ timme, ringde chefen och berättade va som hänt och hon sa att ja skulle vara hemma. Men ja ville jobba och ja åkte och jobbade det va det som va bäst för mig. Visst ja fick inte jobba ensam men ja fick jobba.
Som sagt rörligt inlägg men det får det vara.. Inte lätt att skriva av sig rätt.
Ta vara på varandra och man vet aldrig hur fort äns tid är ute här på jorden.
// Susan
<3 Sov Gott Nu Älskade Pappa <3
Hej på er.
Som rubriken säger så hoppas ja att min pappa fått sin vila nu efter en lång tids sjukdom på ca 5-6 år. Vi har ju vetat om sjukdomen i 2 år så innan har han gått i ovishet att inte veta om sjukdomen.
.
Sist ja skrev låg han inne på sjukhuset, han valde då att ligga inne hela helgen med tanke på allt slem som va jobbigt i halsen för honom. Han kom hem på söndagen den 7/8 min ena bror åkte och hämtade honom. Han va hemma hela veckan och det bestämdes att min mamma och ja skulle få en hyrbil den 16/8 för att skjutsa pappa till huddinge sjukhuset den 17/8. Och sen började veckan gå fort eftersom det va mycket jobb. Fick samtal om att pappa fått svårt att andas igen på fredagen den 12/8 pga av allt slem. Han lades in igen och valde att stanna hela helgen igen jag jobbade och hade ingen chans att åka och hälsa på honom som mina bröder hade. Sen så valde han att stanna till måndagen den 15/8 och skickade sms till ena brodern att han ville åka hem för att fira våran lilla systers födelsedag. Min mamma va där hemma hos pappas fru för att hjälpa henne med våran lillasyster då styvmamma kände sig sjuk och dom hade köpt tårta och allt. Ja jobbade och visste ingenting. Visste inte att pappa skulle komma hem eller nåt. Men den äldsta brodern ringde våran mamma och bad om hjälp att få upp pappas väska. Min bror måste hjälpa pappa eller snarare bära upp honom till lägenheten då han inte kunde gå alls... Han kunde gå med stöd i fredags men inte på måndagen alls. Stoffen som äldsta brodern heter är stark och visar inte någonting utan hjälper pappa. Styvmamma börjar gråta (det förstår ja). Jag ringer mamma strax efter 16 typ kanske 16:30, för att kolla hon säger att pappa är hemma, men kan inte gå och ja är på jobbet och får värsta paniken börjar gråta hysteriskt och vet ej vart jag ska ta vägen.. Min älskade pappa kan inte gå... Ringer till typ alla och även tjejen som ska ta mitt mamma vik och förklarar och frågar om hon skulle kunna hoppa in för mig nån dag om det blev värre och det skulle hon abslout göra. Sen går timmarna långsamt. Stoffen ska fixa en hyrbil redan från måndagen och att vi får ha den 1 vecka så mamma kan hjälpa styvmamma med lillasyster, eftersom vi inte skulle längre till huddinge sjukhus sa pappa. Mamma kommer och hämtar mig på kvällen och ja förbereder mig på det värsta, kommer dit och lämnar presenterna till lillasyster och sen så går ja och säger hej till pappa och ser att han ser mycket värre ut, inga muskler i nacken för att kunna hålla upp huvudet eller ben och armar. Han kunde knappt skriva på sin talmaskin. Han och Kim min andra bror som blir yngsta brorsan, sitter med papper. Sen så är våran farbror där pappas äldsta bror och vi fixar så pappa kan ha säng ute i vardagsrummet än att ligga i soffan. Delar av soffan och tar ut en säng åt honom. Sen så pratar Farbror med mamma om att fixa rullstol som hon skulle fixa dagen efter då den 16/8 och självklart skulle mamma det och hjälpa styvmamma också. Pappa hade ett plåster bakom ena örat som skulle hjälpa honom att andas. Sen så va pappa och Kim klara med papprena och pappa åkte ut till vardagsrummet med hjälp av en stol med hjul eftersom han då inte fått rullstol än. Och gud va smal han va, han hade ingenting på kroppen, ingenting som skulle hjälpa honom mot sjukdom eller nåt. Dom lyfte pappa till sängen så han skulle få mat via sonden då och sen skulle Kim och farbror åka hem och dom sa till styvmamma att ringa om det va någonting. Dom åkte runt 22 och ja och mamma stannade och hjälpte till med pappa som va lite orolig i kroppen och inte kunde slappna av han va rädd för att rammla ur sängen och sen vid 23:15 va vi tvungna att åka eftersom hundarna va hemma och ensama och dom måste gå ut och pappa sa att vi skulle åka och ja sa att jag kommer imorgon efter jobbet han gjorde tummen upp och så åkte vi. Vi va hemma runt 23:27. Gick ut med hundarna kom in vid 24 och ja kunde inte slappna av kände en stress över pappa och att jag ville vara där med honom. Men samtidigt som ja måste sova och åka och jobba imorgon så tog jag bara en eller två tuggor på mackan min och sen la jag mig satte på en film på datan som ja skulle somna till. Kl va runt 01 när ja kände att jag vänder mig och försöker sova och tänker på pappa som ligger där hemma kan han sova eller inte sen så somnar jag nästan, hör min telefon ringa 01:14 så va det min styvmamma som säger - Pappa död, Pappa andas inte.. Får panik och säger ja kommer. Mamma sover inte än heller, ringer Kim och Stoffen och berättar dom skulle komma och jag försöker få på mig kläder men det va inte det lättaste mellan hyseri anfallen. Sen åkte vi ringer till hans avdelning och frågar va ja ska göra dom säger att ring 112 och förklara läget och ja ringer dit och dom säger att dom har redan ett larm dit, styvmamma har ringt till dom. Mamma och ja hamnar bakom akutbilen och brandbilen. Ställer upp dörren i porten och åker upp och ja hoppas att han inte är död. Men tyvärr det va han och han låg där och ja skulle aldrig få krama min pappa igen fick panik och visste inte va jag skulle göra. Sen kom farbror och styvmammas kompis och sen Kim och sist Stoffen. Dom i akutbilen sa att pappa dött snabbt och inte känt någonting utan smärtfritt.
.
Men sen är det mest rörigt i mitt huvud och minns det som hastigaste.
.
Men pappa va nöjd tror vi han hann inte vara verkligen bunden länge till nån att göra allt åt honom och han kunde slappna av. Han fick fira sin yngsta dotters födelsedag (7 år) och han fick dö hemma. Och träffa alla barn och se att dom mår bra. Men det gick för fort som vi syskon tycker. Det va jobbigt och ja kommer förevigt att sakna honom. Han va den starkaste i mitt liv.
.
Och om det är en liten Dotter ja har i min mage så ska hon få veta vilken underbar och stark Morfar hon hade. Hon ska även få heta - Alba Jane Nancy Ohlin. Jane efter min far som heter Jan och Ohlin eftersom det va min fars efternamn och Nancy är efter min underbara mamma. Alba är nåt namn som jag verkligen gillar mycket.
.
Denna blogg kommer nog inte skrivas i längre, kommer starta en ny men skriver in den då när ja vet om det.
.
// Tack till er som har läst min blogg..
Hemsk kväll...
Hej på er alla!
Sitter här nu vid tangenterna igen.. För mycket har det varit att ta in nu ett par dagar i följd. Förra veckan så rammlade pappa och slog upp 6 cm stort sår i huvudet och fick självklart sy 6 stygn. När han berättade det för mig så va han ledsen, han fyllde 61 år i tisdags =) Han va glad att han fick träffa min systerson som han inte sett på länge. Min älskade pappa jag är så rädd, förtvivlad och orolig. Min styvmamma tar väl hand om honom och hon är så stark. Har nog inte varit med om nån som är så stark som henne. Min lillasyster lider jag med, stackarn får inte ha en far som jag fick.
Ska berätta va som hände ikväll och fick min bägare att rinna över, och få denna kväll till hemsk..
Smsade min far tidigt imorse för att kolla när syster kommer från skolan så vi kunde gå ut och leka. Fick inge svar, skickar ett på kvällen för att se om det är lugnt att jag kommer som lördag kl 10 och fick inge svar. Ringer bror som frågar har du provat ringt? Nä säger ja och jag ringer först pappas mobil, fick bara telesvar. Ringde hem och styvmamma svarade och ja frågade om jag kunde prata med pappa men så sa ja att ja kunde ta det med henne istället. Hon berättar att pappa är inlagd och fått problem att andas, min värld rasade samman när hon sa det. Sa att jag ringer upp och ringer ena brorsan kan ju inte ringa båda samtidigt. Brorsan blir ju självklart förtvivlad och ringer andra bror och sen till styvmamma och sen sjukhuset. Dom tagit en olika prover och sen när dom ringde upp så skulle dom röntga lungorna och se om han dragit på sig någonting. Sen vet jag ingenting mer. Pappa kanske får komma hem imorgon inte helt säkert, men troligen. Mycket slem och sånt samt att han äter ju ur sonden sen hade han mått illa och spytt och då fått problem med andningen.
Min älskade Pappa jag lider så med dig, han ville inte ha in någon in till sjukhuset. Han va ledsen och det förstår ja. Men ja är rädd och orolig, vill inte mista min far på detta sätt.
Han ser ut som om han är över 100 i kroppen inga muskler knappt inga i benen och usch måste ha stöd för att flytta sig eftersom han rammlar lätt nu.
Nä nu måste ja sova ska nog bara ringa sjukhuset först. Sen är det bara 44 dagar kvar nu bara för kl är över tolv tills bebis kommer om lillen inte vill vara 14 dagar sen.
Natti uppdaterar här med mer info när ja vet mer.
Inte lätt att få tid och ork..
Jag jobbar ju samma och finner mer tid utanför datan. Bebisen växer och mår kanon =) 99 dagar kvar tills beräknad ankomst.
Pappa äter numera ur sonden, han har för mycket slem i halsen. Hoppas att han får stanna ett bra tag till och se sitt första barnbarn <3
Men ska se när jag kan komma få mer tid för bloggen. Ha en trevlig kväll..
Mycket som hänt!
Mycket har hänt den senaste tiden. Min pappa lever än och är en kämpe som kämpat med denna sjukdom i 4 års tid. Sen så kommer han och jag närmare varandra eftersom styvmamma och syster åker ner till Thailand i 1 månad och då ska ja bo hemma hos honom. 8 april till 6 maj bor ja i sollentuna med pappa.
Och inte mer med det så ska jag ha en liten familjemedlem som nu är beräknad till den 19 sep och min pappa som är helt omedvetande vet inte om att han ska bli morfar. Hoppas bara att han stannar med oss detta år att sjukdomen kan vara så snäll ialla fall..
Så mycket som händer och sker i min omgivning med jobb och pappa och själv ska bli mamma är helt otroligt. Men detta med sjukdomen har gjort mig starkare och jag känner att jag klarar mer.
Uppdaterar så fort jag får tid =)
Blogg igen!
Nu ska det bli lite ändringar ska skriva om allt i mitt liv här inte bara om min älskade far.
Min pappa är sämre. Jobbigare blir det att träffa honom, hela tiden.
Han är mycket sämre i sina händer och benen samt ryggen. :/
Usch allting börjar ta ut sin rätt. J*vla sjukdom!!!
Men livet kommer ju till slut till slutet av vägen på ett eller annat sätt..
// Susan
Mitt liv försvann för 1 sek.
Mitt liv försvann när min hund som va så nära på att mista livet den 22/7-2010 kl 01:00.
Men dock är det mitt fel som gjorde det största felet som ägare.
Jag va ute med Albin på sista rundan allt va som vanligt, vi kastade boll och hade kul och jag tittade på honom och kände va lycklig jag va att jag har honom. =) Vi gick hemmåt och njöt i fulla muggar och jag kopplade lös honom där han gått lös väldigt ofta. Kände att han va lycklig. Vi fortsätter och går och plötsligt så ser han en hare, han börjar springa och jag ropar och han lyssnar men ändå inte. Men vid ett träd vid gångvägen så sitter det en till som tar till språng när Albin kommer i full kareta, men som springer mot vägen. Ser två bilar komma. Mitt hjärta stannar och jag känner hur min luft går ur mig. Ena bilen kör fort och hinner före. Sen springer haren ut på vägen med Albin efter sig. Hör hur jag själv skriker med full hals. Bilen ser ut som om han tagit hela huvudet på Albin. Jag står kvar med miljarder tankar. Hör killarna som jag och Albin gått om för ca 15 min innan händelsen drar efter andan och säger shit. Kallar på Albin som forfarande står upp, han drar åt sig vänster bakben upp mot magen. Jag tänker nu får jag ta ett stort beslut ang Albin. Han kommer till mig direkt utan att vika av. Han börjar stödja på benet innan han kommer till mig. Han flåsar och är lite yr. Tar mina händer under hans mun och inser när han ryggar tillbaka, att mina händer är bloddränkta tar honom till mig och kollar ytterligare och ser nu att hans huggtand händer i en liten sträng tandkött. Hör nu hur killarna hunnit ikapp mig och frågar hur det gick och jag sa gå härifrån. Kollar upp och mina tårar som runnit nedför kinderna rinner ovabrytet. Föraren och en tjej står där framför Albin och frågar hur det gick. Tittar på dom och försöker harkla upp att han blöder, tjejen såg och hade händerna framför munnen och killen tittar förskräckt. Dom frågar om dom kan göra någonting. Jag får fram ord och säger nej, men säger kan du ta upp min mobil ur väskan och hon gör det och ber henne ta bort mediaspelaren från mobilen och ringa min mamma eftersom jag inte kan hålla på med mobilen pga av blodet. Han springer och hämtar papper från bilen. Jag torkade av blodet och sa till mamma att komma, pga av att Albin blivit påkörd. Hon skulle komma. Frågar killen om det hände någonting med bilen och han brydde sig inte. Bad honom gå och kolla om jag skulle bli ersättningsskyldig, och han gick och tittade men ingenting hade hänt sa han. Sa att jag måste hem med Albin dom förstod lämnade dom oskyldiga, hade dåligt samvete eftersom det va mitt fel. Men va tvungen att gå. Mamma kom och tog Albin.
Försökte ringa syster men fick inge svar, ringde hennes dotter och hon svarade och jag sa be mamma ringa mig Albin har blivit påkörd. Det dröjde en stund och sen ringde syrran upp och ja berättade och hon sa att hon va påväg ner. Hon och hennes kille kom lagom tills vi va hemma. Vi gick in och hon kollade på Albin. Jag stod i telefonen till Veterinären i Ultuna (Uppsala), dom sa att vi kunde komma in annars vänta tills dagen efter och gå till en närmare veterinär. Men hans tand hängde ju ut från munnen. Vi åkte in, bilresan kändes som om den va evigheter fast det gick på ca 20 min. Kom in och dom tog bort tanden utan bedövning, dom gav honom innan vi åkte hem en spruta mot smärtan.
Väl hemma så slappnade jag av lite, sov jätte dåligt. Kom inte i säng fören 04:30. Fick även ta på faktura eftersom lönen kom ju in på fredagen.
Dagen efter så ringde jag ner till närmaste veterinär eftersom dom sa att roten va kvar och behövde en operation. Dom ville att ja skulle komma in redan på torsdagen men sa att jag fick inga pengar fören på fredagen. Då skulle jag komma den 23/7-2010 kl 08:00.
Vi gick ner innan 08 eftersom jag är en sån som håller tider extremt bra. Dom tog in honom och gick igenom honom. Dom skulle söva honom under dagen och göra röntgen på skallen och se om den skadats efter bilen. Men det hade den inte och dom opererade bort 2 tänder och han är nu hemma och går på antibiotika och smärtstillande i 10 dagar. Han ska ta det lugnt och bara gå ut och göra ifrån sig snabbt, sen in igen.
Jag har haft en tur och jag vet som sagt att jag gjort fel. Finns ingenting som jag kan göra åt det nu.
Jag är bara lycklig att det slutade som det gjorde. Han är hemma och lever det är jag glad för.
// Susan & Albin = Mirakelhunden
Ja vart ska man börja någonstans?
Firade ialla fall midsommar med pappa och familjen. Va riktigt trevligt och trivdes. Samma med talet hos pappa fast nu förstår jag verkligen ingenting va han säger =( Samt att hans muskler i benen börjar nu sakta bli sämre. Hur kan en människa få lida så mycket som dom gör som är så pass sjuka? Det är ingen rättvis värld som man lever i.
Hur kan man få finna orken, viljan och hoppet? Det skulle ialla fall vara bra att hitta det som gör en lycklig.
Just nu så är allt bara skit!
Söndag den 20/6
Hej.
Pappa har kommit hem nu. Det känns skönt. Även att styvmamma och syster är här också.
Pappa har blivit sämre och kan typ bara få fram nåt ord via mummel. Koncentrare sig måste man göra så man kanske kan höra va han säger.
En annan sak har även hänt som tar hårt på mig är att min älskade hund har nu börjat få problem med höger bakben. Kan ju hoppas att det bara är en sträckning och inte allvarligare än så. Ska beställa tid till höftleds och knä röntgen imorgon bitti. Det känns otroligt jobbigt att veta att min vän kanske bara finns ett tag till i mitt liv. Han har som sagt för 1 år sen atros bildning och fick då metacam som är smärtstillande som han ska få vid behov. Jag behöver verkligen min hund vid min sida. Han har ju fel på sina höfter det vet jag. Men känns som om en tidsfråga innan vi också får säga farväl för gott. Hoppas dock att han finns vid min sida ett bra tag efter min far har somnat in pga av tröst och kärleken man får från en hund.
Blev dock lite mer ang min hund idag men det får duga.
Älskar båda lika mkt Pappa och Albin <3 
Lördag!
Pratade lite med min ena brorsa ang detta med pappa och så. Hoppas att han verkligen fick in det i huvudet. Han kan inte stoppa huvudet i sanden och inte vilja diskutera ändå. Vi måste ju ändå se att det är en jobbig tid för oss alla. Och jag vet att dom mår dåligt men dom måste förstå nu. Dom vill inte att detta ska vara verklighet, men det är ju verkligheten nu som vi måste alla gå igenom. Bara att ta steg för steg och bita ihop. Man är inte ensam om man är en familj.
Livet väljer alltid som sagt sina egna vägar ibland jobbigare och ibland lättare. Men alltid så måste man gå igenom hemska vägar hur man än försöker gå. Men jag orkar inte ta diskussionen med mina bröder snart. Men dom lär nog sig att se snart. Eller öppna ögonen ialla fall. Vill ju att vi som sagt ska vara som en familj och stötta varandra igenom detta.
Problem = Tankar!
Har man inte en tanke för mycket så får man mer! =( Förtvivlan växer sig starkare och starkare för varje sekund som går. Pappa tog fel medicin ner till Thailand. Shit vilken stress och oro jag har i kroppen nu. Han skulle haft rilutek medicinen ner. Men som sagt alla kan man göra fel. Men hur ska han få ner sin medicin? Håller på som fan och har ringt runt. Men han får nog gå till läkare där nere och se om dom har liknande medicin. *hoppas*
Lite snabb info om medicinen - Den aktiva substansen i Rilutek är riluzole som verkar på nervsystemet.
Rilutek används till patienter med amyotrofisk lateralskleros (ALS).
ALS är en slags motorneuronsjukdom där angrepp på de nervceller, som ansvarar för att skicka instruktioner till musklerna, leder till svaghet, muskelförtvining och förlamning.
Nerbrytningen av nervcellerna vid en motorneuronsjukdom kan bero på för mycket glutamat (en kemisk budbärare) i hjärnan och ryggmärgen. Rilutek stoppar frisättningen av glutamat och detta kan hjälpa till att förhindra att nervcellerna förstörs.
För er som läser kanske tänker att han klarar sig utan detta tills han kommer hem. Men detta är broms medicien, samt som hjälper honom att andas bättre. För mig är detta en orolig tid. Han behöver alla sina mediciner som han har. Får fortsätta ringa på måndagen till läkare, tull, flygbolag och ja gud vet allt. Men ska nog försöka släppa alla tankar och bara försöka slappna av men ja det blir ju lättare sagt en gjort.
Nä åter till sökandet på internet.
Ha det bra alla där ute.
Hjärtat vrider sig!
Men han kom över runt 18 tiden och lämna Bolt. Min lillasyster va med. Brydde mig knappt om henne va tvungen att koncentrera mig över Pappa. Han kan säga nåt ord inte mer. Nu är det papper och penna som gäller. Aldrig mer höra hans röst! Jag orkar inte snart. Och få livet att gå runt och leva som normalt är riktigt svårt. Hans ben är sämre och han undrade hur det skulle gå på planet ner till Thailand, pga av att han behöver papper och torka sig om munnen och mat eftersom han måste äta ofta så han håller vikten.
Undra tro hur många av mina "vänner" som förstår mig. Denna tid är svår och man vill ha många runt om sig som kan förstå en. Ibland tror ja att ingen finns, jag står ensam. Men det är nog normalt att känna en sån här tid.
Bara jag som tänker på pappa och hans 60 årsdag? Måste fixa allt innan han blir sämre. Jag vet va han ska få av oss barn. En luftballongstur =) Då blir han nog glad, dock kommer han nog att få den i början av Juli. Ringde ner och pratade med pappas kompis idag där han flygit 1 gång tidigare. Han blev jätte glad att få veta det, han skulle göra pappa sällskap.
Sen har jag en önskan att en speciell präst ska hålla i hans begravning. Han begravde farmor för 10 år sen. Men sen vet ja inte om pappa har gjort speciellt papper ang begravning och så. Men skulle vara skönt att veta, men vill inte ta det samtalet kommer gråta då och pappa är inte så starkt att han orkar gråta.
Life is too short, don't stress everyday
Leave your worries behind go out and play
Life is too short, grasp it in your hand
A natural miracle, have fun while you can
Life is too short, as precious as gold
It's full of surprises, so I am told
Life is too short take it from me
Have as much fun as you wish, just wait and see
Life is too short, people seem to forget
That life is a gift and its free yes that's it
Life is too short, use your own eyes
Open yourself and enjoy your own life
En bra text som man borde ha i bakhuvudet!
Ta vara på varje sekund med era älskade, vänner som familj.
Tankar!
Pappa och min lillasyster kom till jobbet i torsdag. Fan va jag älskar dig pappa! Men det gör så ont att se dig, men det är nog för att du är sjuk. Men va roligt att få träffa dig. Du haltar mer och mer och hör knappt va du säger. Vi bestämde att lillasyster skulle låna en av mina hamstrar på fredagen. Etfer hon är lika intresserad av djur som jag alltid varit.
Ni kom förbi hem till mig på fredag, ni valde den som jag tyckte ni skulle låna som passar henne bättre =)
Du satt och klappade min hund som tycker om sin "morfar" =) Men då fick du nåt problem med halsen och kramade honom, han satt still hela tiden och rörde inte en min, jag tror han förstår på nåt sätt. Han är så klok och vis på ett sätt.
Utan honom skulle jag nog inte klara detta. Vi båda älskar dig.
Du kämpar på bra. Men jag vet inte om jag orkar mer! Det är verkligen tufft och jag har numera börjat fråga mig vart jag finner styrkan någonstans! När jag är på jobbet så låsas jag som om allting är bra och ingenting av detta har hänt.
Så fort jag går ut med min hund själv, tänker jag på hur högt jag älskar honom som min vän, som alltid finns där. Och det går inte att ändra på att du kommer upp i mitt huvud och jag känner hur tårar kommer, hunden märker det och har ofta torkat bort tårarna. Han lämnar aldrig mattes sida min älskling.
Varför ska man få gå igenom nåt sånt här? Ingen ska behöva det! Usch tänker på alla som mist nån i familjen. Ingen bör få gå igenom detta. Så hårt slag det blir för hela familjen.
!
Vill bara påpeka att jag vet att det är många mer som går igenom samma sak. Men detta är min blogg och jag skriver i den om hur vi eller jag känner mig. Jag är inte en egoist, jag vet vad medlidande är. Och det behöver ingen påpeka för mig.
Fick höra ikväll om att pappa, styvmamma och lilla syster ska åka ner till Thailand. Så lycklig för deras skull. Han ska vara borta i 2 veckor, dom 4 veckor. Frågan är om pappa kanske vet att det kan vara hans sista resa ner. Så svårt för honom det måste kännas.
Kollade på dokumentären om Ulla-Carin Lindqvist - Min kamp mot tiden. Den är hemsk att se men ändå så lärorik på ett sätt.
Men är glad att jag haft min pappa så länge i mitt liv som jag haft. Vill numera inte inse att han är sjuk. Lite jobbigt är det när alla frågar. Jag vill bara fly och inte känna denna förtvivlan inom mig.
Jag är själv väldigt rädd för döden, rädd att veta att den finns. Men den kan komma helt plötsligt, man vet aldrig när ens tid är slut. Ovasett va för sjukdom, händelse eller olycka så är det svårt att komma över sorgen, tror jag.
Jag skulle igentligen vilja veta hur mitt liv kommer se ut så kanske man kan göra nån förbättring eller ändring. Jag gillar att ha kontroll och veta va som händer och sker. Men just nu står jag handfallen, vet inte va jag ska ta mig till. Bara ett evigt väntande och denna ovissheten är jobbig.
Många vill nog leva ett bra liv som möjligt. Men i dagens värld finns inga bra slut, känns det som ialla fall, bara elände.
Måste samla styrka att göra nått som jag velat länge nu så du kan vara stolt över mig pappa. Men vart ska jag få den? Hur ska jag hitta styrka när det nästan jämt är elände i mitt liv? Känns som om det aldrig tar slut. Kommer bara mer. Min styrka har runnit ur mig och jag känner mig svag och tom.
Jag älskar dig pappa <3
